Teori är en sak – praktik kan vara en helt annan. Här berättar andra föräldrar om hur de brukar sköta snacket hemmavid. Förhoppningsvis hittar du ett och annat som du tycker är så bra att du vill testa själv.

”Här blir det djupast diskussioner under kvällsmaten och ibland väldigt långa sådana. Många samtal blir väldigt goa, och jag har lyckats spela in några. Både nyttigt för mig att lyssna på efteråt, och kul för tjejerna att få lyssna på i framtiden. :)”

”Vi brukar youtuba olika musikvideos hela familjen och man får välja i turordning och då hamnar vi i fina samtal om musik och budskap och tillsammans analyserar vi.”

”Som mamma till ett barn med autism (som inte gillar ögonkontakt och tycker mer om att uttrycka sig via skrift än tal) har jag många gånger chattat med barnet på telefonen istället för att prata. Det har varit mindre konfrontativt och jag slapp konflikter/utbrott.”

”Ibland brukar jag berätta för min dotter att jag själv har blivit ledsen eller frustrerad över något under dagen. Det kan ibland hjälpa henne att berätta om egna saker som ofta annars är svårt att få henne att berätta om. ”

”Ibland är det lättare för min dotter att rita ner och sen berätta till bilderna hur hon känner, än att dela det i ord direkt.”

”Be dem om hjälp att sminka en. Win-win 😊. Du får sitta på en stol och bli ompysslad. De får känna sig uppskattade och det blir en naturlig stund för småprat där tonåringarna inte är så mycket på sin vakt/känner sig förhörda i ett samtal.”

”När dialogen gått snett så brukar vi ibland byta av med att skojbrottas och kittlas i sängen. Det tar fokus från det jobbiga, och så kan man börja om på ny kula i dialogen efter det, eller bara släppa det och ta upp tråden senare igen.”

”Vissa dagar släpper vi helt att ta i jobbiga saker. Skönt med en ”fristund” ett tag och bara prata om roliga och mysiga saker.”

”Spontanmassera axlarna och prata kring hårda knutar eller att man har en stel nacke och säg ”Oj, har du stressat mycket? Verkar vara bättre än förra veckan?”. Öppnar ofta upp till samtal om saker som tjejerna kämpar med.”

”Jag brukar snällt finta min dotter. Om jag vet att hon har haft träslöjd brukar jag fråga hur det var på syslöjden. Det öppnar upp för ett helt annat svar och vanligen brukar hon berätta något mer än vad jag annars skulle fått som svar.”

”Jag brukar tillsammans med min son se vilka emojier han har använt mest den senaste tiden. De han har kört med brukar stämma ganska bra med vad han gått igenom senaste tiden. Är det några speciella pratar vi om när och varför han använde dem.”

”Vi brukar försöka få titta på vad vår dotter lagt ut. Inte helt lätt att få till de stunderna, men om vi inte gör någon stor grej av det brukar det gå.”

”Vi pratar mycket om att samma regler gäller i den digitala världen som på skolgården. På skolgården hjälper man en kompis i nöd, där mobbas man inte. Det man inte skulle våga eller kunna säga till personen man står framför ska man inte heller skriva på nätet, i chatten eller i ett kommentarsfält.”

”Ibland väljer jag att säga ja till alla förslag under en period. När man genomför förslaget brukar man få fin kontakt med varandra.”

”När jag fyllde år fick jag en burk med lappar där det står saker som jag gör bra. Det är väldigt trevligt att dra en lapp därifrån då och då, man blir glad och stärkt. Jag tänker att det är väldigt bra sak att göra för sina barn också.”

”Att uttrycka uppskattning och känslor är en vanesak. Om det känns trögt kan man göra det i alla fall. Det kan också kännas ovant för barnet att ta emot, om man normalt inte uttrycker sin uppskattning genom ord. Genom att göra det blir man bättre och motståndet mindre. Öva helt enkelt.”

”Ett bra tillfälle att stämma av hur läget är med min son är när vi lagar mat eller gör något annat praktiskt tillsammans. Det fungerar bättre än att sitta framför varann och prata, vilket jag tror upplevs lite som ett ”förhör”.”

”Jag undviker att prata med min dotter om hur det går i skolan. Det ligger så mycket prestation i den frågan. Jag frågar istället om vilka lekar hon lekt på rasten, eller om hon har hört någon säga något snällt/elakt/roligt. Och ber henne berätta om det.”

”Jag frågar min son vad det roligaste eller konstigaste är som han sett på YouTube eller Snap, och ber honom att berätta varför. Eller visa mig. Det finns ofta något att spinna vidare på, som kan kopplas till min sons liv eller mående.”

”När min dotter hade ont i magen och vi besökte barnakuten fick hon svara på frågan hur ont hon hade på en skala från 1-10. Hon kunde svara väldigt precist. Sedan dess har jag stämt av med henne på samma sätt – både om hon har fysiskt ont någonstans eller om hon är ledsen eller fundersam över något. Jag tror att det underlättar för barn att få svara på konkreta frågor.”

Vill du dela med dig av ett eget tips?
Mejla det till foraldratips@suicidezero.se